Idag har vi haft kommunfullmäktige igen, och vi fortsätter med digitala möten. Under morgonen skrev jag ett inlägg på sociala medier om hur less jag var på det digitala strulet, och det var många som tolkade det som att jag inte tyckte att äldre personer borde var med om de inte kan förstå sig på tekniken. Därför känner jag nu att jag behöver skriva av mig.
I mitt inlägg imorse skrev jag: ”Idag har vi Kommunfullmäktige igen. Såhär glad såg jag ut innan jag kopplade upp mig, nu är det mindre muntra miner och vi har inte ens börjat mötet. Den enorma digitala inkompetensen och oförmågan att läsa utskickade skriftliga instruktioner gör att jag knappt vill delta på sammanträdena. Tråkigt när folk knappt verkar försöka anstränga sig.”
Efter det kom kommentarer som att jag måste ha förståelse och tålamod med äldre som har svårt med tekniken, att alla inte har så bra internetuppkoppling och att det inte är deras fel att det strular. På det vill jag svara att jodå, jag har förståelse för att vissa personer (ofta äldre) inte alltid har koll på tekniken, och jag förstår att vissa inte har den bästa internetuppkopplingen.
Men: mer än ett år in i nästan enbart digitala möten förutsätter jag att samtliga förtroendevalda politiker har ansträngt sig nog för att lära sig hur programmen som används fungerar, hur de ska göra för att stänga av sin mikrofon och synas i bild. Jag förutsätter också att de som är osäkra passar på att delta på de övningstillfällen som ordnas (i Umeå har vi tex haft flera tillfällen inför varje digitalt KF där en kan delta och testa tekniken, ställa frågor och få hjälp). Har en dålig uppkoppling hemma finns rum på stadshuset att låna där stabil och bra internetuppkoppling finns, har någon behov av det så är det bara att meddela våra duktiga tjänstepersoner så hjälper de till.
Därutöver förutsätter jag också att de som ändå är i behov av hjälp i första hand läser de skriftliga instruktioner som skickas ut inför varje sammanträde. Med just kommunfullmäktige i Umeå skickas det ut ett telefonnummer som en ska ringa om en behöver teknisk hjälp under pågående möte. Trots detta är det ändå alldeles för många som frågar rakt ut, i ett digitalt möte med över 70 personer, om hur de ska göra. Det verkar dessutom vara ännu fler som inte ens lyckas komma ihåg sina lösenord från möte till möte.
Hade det rört sig om ”vanliga människor” hade jag haft mer tålamod med sånt här beteende. Men nu är det förtroendevalda politiker vi pratar om, vuxna människor som är valda att representera folket och bestämma över allt vårt gemensamma i det offentliga. Då finns det inga ursäkter.
Är det så att någon, trots att hen tagit del av all hjälp som finns att tillgå, ändå inte lyckas med tekniken? Ja, då tycker jag faktiskt att vederbörande får meddela förhinder och låta en ersättare gå in och tjänstgöra istället. Baserat på hur åldersfördelningen överlag brukar se ut på partiernas valsedlar innebär det att det förmodligen är en äldre person som får avstå, till förmån för en yngre.
Men Maja, det är ju en jättetråkig inställning, vill du att äldre personer ska avsäga sig sina uppdrag? Nej, det säger jag inte. Jag säger bara att om någon inte klarar av att delta i mötet enligt de förutsättningar som ges så får denna någon ta ett steg tillbaka. Som ung i politiken kan jag meddela att det är precis lika orättvist som att dyka upp på ett fysiskt möte och inte ha koll på hur det fungerar. Vågar jag sätta mig här, eller tar jag någons plats då? Jag vill också säga något, men det verkar inte vara någon ordentlig talarlista för de där gubbarna pratar ju hela tiden utan att någon ger dem ordet, ska jag bara prata rakt ut?
Den här digitala omställningen ändrar förutsättningarna till de yngres (eller ja, de teknikkunnigas) förmån. Och det är i min mening inte mer än rättvist.
